Humorkommittén

Januarimanifestet

Humorkommitténs manifest för att visa att vi inte engagerar oss politiskt

Tiderna är chockerande, föraktfulla och opålitliga. Vi baktalas, förvrids och hängs ut! Det handlar om vårt rykte, och eftersom det framkommit fakta som pekar på att den stora massan (eller åtminstone delar av den stora massan) missuppfattat den politiska neutralitet som alltid präglat vår tidning tänkte vi härmed göra ett uttalande med intentionen att återupprätta vår heder, med all vår kraft måla över denna skeva propaganda som av opponenterna skapats.

Vi säger Eder alltså bestämt: det finns ingen politisk aktivitet i vår organisation!

Vi må arbeta utifrån ett kollektivistiskt perspektiv för att på ett så objektivt sätt som möjligt formulera sanningar, men detta gör oss naturligtvis inte mer inskränkta eller partiska. Det kan kanske verka som att vi förespråkar vänstervinklad massmedieideologi, i synnerhet för den kapitalfixerade imperialisten, men denna subjektiva bedömning ligger helt i betraktarens ögon och skulle av oss enbart kallas för cynisk, kontrarevolutionär och dumdristig.

Anklagelser som att vi skulle kritisera det liberalkonservativa blocket överlag när vi diskuterar politik är uppenbart osant och baseras enbart på ett fåtal överdrivna exempel. Våra ordval och formuleringar lämnar naturligtvis, som ord alltid har en tendens att göra, rum för missuppfattningar och missförstånd (vilket har varit fallet speciellt hos individer som officiellt räknar sig som kapitalistisk överklass), men vi vill varna dessa diskret och koncist genom att citera en stor historisk föregångare - "när du väcker en tiger, se till att använda en lång pinne".

För vi är ett kollektiv, vi arbetar som kamrater och accepterar inte någon form av smutskastning eller kränkande propaganda mot vår organisation. Det låter hårt, men politisk neutralitet är inte kärlek, politisk neutralitet är en hammare under vilken vi krossar fienden. Som vår paroll alltid har lytt: bouillabaisse smakar bättre än bourgeoisie.

Ibland kan historien behöva en liten knuff - framförallt för att på alla sätt motarbeta de neokolonialister som på mycket patetiska sätt försöker bekämpa oss - och därför finns vi! För att ma(r)ximera denna knuff, behöver vi stöd och kraft. Utan Er är vi intet! Det är Ni som hjälper oss att uppnå våra tre stora slagord: Kult, Groteskt och Brödraskap.

Vidare dementerar vi alla former av kritik mot Skolans Demokratiska ledning under okränkbart styre av vår kapten och general, och vi menar att allt under denna kategori enbart är dumstridiga faktoider baserade på individualistiskt dravel. Att trycka ner den okränkbara sanning som vår proletära diktatur förmedlar till oss är att spotta Friheten i ansiktet, gång på gång på gång. Att tala är silver, att tiga är guld; därför tiger vi när konflikt uppstår, och likt en svensk tiger låter vi massan tala och auktoriteterna undangömma - men vi är inte censurerade! Alla uttalanden och kommentarer där detta påstås är en direkt skymf mot vårt starka engagemang i kampen för yttrande-, tryck- och åsiktsfrihet - överallt och alltid! Den politiska neutraliteten är demokratisk frihet i dess renaste form.

Och vi får inte glömma bort den roll som den politiska neutraliteten har spelat historiskt. Se hur det har varit: fri och slav, patricier och plebej, baron och livegen, mästare och gesäll, kort sagt: förtryckare och förtryckta stod i ständig motsättning till varandra, förde en oavbruten, än dold, än öppen kamp, en kamp, som varje gång slutade med en revolutionär omgestaltning av hela samhället eller med de kämpande klassernas gemensamma undergång. Tänk på allt som har hänt - 1917 var trots allt ett år av många segrar. Strax därefter såg vi hur Sverige stod neutralt under världskrigen, och vi insåg alla att detta var väsentligt för statens överlevnad. På samma sätt inser vi nu, till skillnad från våra smått borgerliga motsättare, att neutralitet är av största vikt för att vi ska kunna fungera som demokratiskt organ. Visst är det till viss del nödvändigt med glasnost och perestrojka, men än mer viktigt är det med revolutionen och den revolutionära andan - speciellt när det gynnar oss alla!

Så klasskamrater och separatister i alla länder - förena eder! Nu måste vi samlas under den Fria fanan och tillsammans driva revolutionens lokomotiv framåt. Detta är en klasskamp, där de olika klasserna enas för att skipa rättvisa för alla och envar, i det vackra, fullkomliga landskapet av neutralitet. Vi vill höra era röster klinga tillsammans med våra - ¡Hasta la victoria siempre!

För att slutligen verkligen konstatera vår ställning, så att det absolut inte råder någon som helst tvekan över var vi står, kommer vi hädanefter att kalla vår organisation för "Den Demokratiska Kommittén för Humoristiskt tänkande", tidningen kommer vi att kalla för "Campeons Fria Skvallerpress" och samtliga andra delorganisationer som står under de två ovanstående kommer att deporteras (österut) eller ställas under centraliserad kontroll. För att undvika provokationer och vidare missuppfattningar kommer vi att på riktigt införa vårt hemliga kodnamn CCCP vilket vi framförallt kommer att använda då det uppstår tveksamheter. Vår budget och vårt mål är inte längre att tillfredställa efterfrågan med vårt utbud - vi ska planera budgeten åt Er för att på ett effektivt sätt klargöra vår neutralitet. Kort och gott: de blåa fanorna står inte längre stolta på våra arbetarbord, utan nu skålar vi till den klarröda Campeonfanans Frihet och Sanning, i all evighet, och åberopar endast solidaritet i ett enda stort utopia.

Som vår strävan alltid har varit: Vi lär från massorna, för att sedan lära dem!

För Er, alla våra kamrater

Och hela proletariatet

Den Demokratiska Kommittén för Humoristiskt Tänkande

Vladimir Robin Uljanov, Tobias Tse-Tung, Carl-Johan Engels, Ernesto Oskar Guevara, Amanda Trotskij och Petter Chrustjov

Det är kallt ute. Jordbodalen luktar getbajs och det är tveksamt om man ska ta på sig halsduken eller inte när man tågar mot bussen på morgonen. Frosten ligger över våra fettiga hudar som en parasit, och de i desperation valda "coyote uglies" vaknar man oftare upp bredvid under helgernas morgnar. Det är februari.

Detta blir en månad av lust och inlämningsarbeten, iallafall om vi ska se till hur det har varit tidigare år. Fettisdag, Alla Hjärtans Dag och massa andra trick för att lura konsumenterna på pengar tar vid - dessutom firar Isabelle Liljeqvist och Filip Nilsson ofantligt många år tillsammans den 13/2. Detta är verkligen en äcklig månad på många sätt och det är verkligen skönt att det bara finns 29 dagar av den (inte 31 som Tobias trodde).

Och vårt manifest har släppts!

Förvirrningen har nog aldrig varit så total på skolan. På grund av kommunikationssvårigheter inom kommittén (vilket fortfarande består av vissa personers svårdiagnostiserade egocentri) blev inte det här den succé som vi tänkt oss, och en rättelse hade kanske varit på sin plats: Det var INTE Tobias som skrev manifestet.

Men budskapet nådde fram till iallafall, och det är vi lyckliga för. Till slut har vi ändå bevisat vår politiska neutralitet, som faktiskt är ett faktum och som alltid kommer att klinga i våra humoristiska champagneglas.

Till slut kanske man skulle göra en slags dålig sammankoppling med stycke 1: Februari är skit - men i mörkret kommer vi ändå att finnas där med ett sprillandes nytt nummer av CS (beräknat till den 14/2, men det vet man ju aldrig...) och massor massor massor av humor!

Snyt er väl!